Renoveringen
Mellan åren 2000-2003 gjordes en mycket omfattande karossrenovering av 145an. Det var på det viset att, trots att jag en gång tidigare lagat upp den och lackat den ( själv) så började den rosta igen. Och det kan ju sägas att den första gången bilen gjordes iordning, vintern 93-94, så var ambitionen inte så hög. Bilen var för mig då inget annat än en bruksbil som kördes varje dag i ur och skur. Mellan 1989 och 2000 körde jag ca 23000 mil med den. Vid besiktiningen 2000 så fick jag massor av anmärkningar på rost i vitala delar, förutom all kosmetisk rost. Valet stod då i att antingen avsluta här och köra den till skroten, som alla andra gamla bilar som ingen orkar laga, eller att kavla upp ärmarna och sätta igång. Jag hade ju då haft bilen i över 10 år så jag var rätt fäst vid den. Så tanken på att skrota den fanns aldrig. Och det är jag glad för idag.
Året är 2003, i februari. Jag har precis fått tillbaka bilen från lack. Allt som är löstagbart från karossen, dvs alla dörrar, luckor, huv och front har bytts ut, samt åtskilligt med plåt i själva stommen. I princip ingenting har lämnats orört. Denna gång lackade jag inte själv, utan lät ett proffs göra jobbet.
En bild från andra hållet. En nylackad bil ser alltid konstig ut innan alla delar monterats.
Nymonterad! Och nybesiktigad utan anmärkning. Med nöjd ägare!
Förutom lack, så är lampglas bak, bakluckegångjärn, dörrhandtag, stänkskydd, dragkrok, fälgar och däck mm. bytt till helt nya delar.
Belöningen var när min bil blev utvald att visas på scenen på Sveriges största Volvoträff, VROM i Göteborg, i augusti 2003. Här har också takräcket kommit på plats och det har suttit där sedan dess.
En vinterbild från vintern 03-04. Bilden är en scannad diabild, därav det speciella gammaldags ljuset. Bilden kunde lika gärna varit tagen 1974.